Världen svämmar över av böcker, artiklar, tv-program och bloggar om fantastiska trädgårdar. Men vi som slavar under dom vet att det är inte där vi hamnar, vi ser på andra trädgårdar med dåligt samvete. Vi ser vår egen odling, där det enda vi verkar få riklig skörd av är näslor och vi lägger ner så mycket jobb på det att när det är dags att faktiskt skörda har vi gett upp och drar ett netflixmaraton istället.
Vi läser böcker, där merparten av boken består av bilder på ogräsfria land, lyckliga barn, barn som faktiskt hjälper till, och vi vet... Det är inte våra barn, det är inte vårt hem och det är fan inte min diskbänk...
