Jag hyser stor respekt för personer som Sara Bäckmo och alla andra som kan stoltsera med fina odlingar, jag blir naturligtvis avundsjuk på deras arbete, energi och främst resultat.
varje gång man gör en insats i trädgården så hör man ogräset växa bakom sig, och när man avslutat en åtgärd har det under tiden hunnit komma två nya som omedelbart måste tas hand om. men som jag ser det, för varje gång jag gör det så blir det mindre göra nästa gång. Och jag hoppas nån gång i framtiden nått den punkten att det är ett bra grundläge, och man bara behöver normalt löpande underhåll, inte en grävmaskin. Jag vill också stå leende framför en kamera med fång blommor och vackra grönsaker, inte gråtande med nässlor och svinkål. Fast där har jag kapitulerat, jag äter numera nässlor och svinkål, om de upptäcker jag vill ha dom så försvinner dom nog. Hur smakar smörstekt tistel förresten?
Men jag vet också att det är såna saker som ven de drabbas av, men de gör nog inte så många inlägg eller videos om sånt. Vissa dagar känns det tillräckligt med sitta och sippa kaffe på verandan, och inte titta för mycket åt vinbärsbuskarna som både behöver klippas och rensas från nässlor.
Man ser inte allt jobb de lägger, men när man själv ska jobba i trädgården är det nog det enda man ser. Och när jag blundar ser jag nässlor.
 |
| småländskt odlingslandskap |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar